Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. »Se här mina villkor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 879 —
Damerna följde med heta kinder och strålande ögon
jaktens gång. De jägare, som voro djärfvast och skickligast,
tillropade de jublande lyckönskningar och gåfvo sina
varmaste blickar. Då och då, när något djur sprängde jä-
garkedjan och kom utrusande på fältet, gåfvo de till för-
skräckta skrik och satte af i galopp. En och annan gång
kommo vildsvinen rusande efter och voro nära att upphinna
dem. De skickliga ryttarinnorna sprängde i väg för lösa
tyglar, hoppade öfver häckar och murar för att undkomma.
Ofta såg det farligt ut och damen väntade med bäfvande
hjärta att djuret skulle anfalla henne. Men alltid lyckades
i sista stund en jägare hinna upp det och stöta ned det
med sitt spjut. Och den jägaren kunde skatta sig lycklig.
Ty den blick han då fick af den sköna, hvilkens lif eller
åtminstone fina skinn han räddat, lofvade mycket och kom
hans kavaljerhjärta att klappa hastigare och hans pulsar
att slå hårdare.
Den unga grefvinnan von Rosenberg hade sedan hon
blifvit förföljd af ett vildsvin och lyckligen undkommit
dess betar, dragit sig undan jaktområdet och red ensam,
endast åtföljd af den kavaljer, som stött ned djuret och nu
väntade sig sin belöning. Grefvinnan hade också hjärtligt
tackat honom och sändt honom sitt vackraste leende. Ka-
valjeren var i sjunde himlen. Grefvinnan von Rosenberg
var en af de vackraste damerna vid Wallensteins hof och
han var stolt öfver att ha gjort en sådan eröfring. Dess-
utom fröjdade det hans hjärta, att han tagit ifrån den
högdragne grefve von Waldecke hans dam och älska-
rinna.
Han blef därför ytterligen förvånad, då grefvinnan
plötsligt vände sig till honom och sade att hon önskade
vara ensam.
— Ensaml upprepade han.
— Ja, svarade hon och nickade åt honom.
— Men .. . Men ... stammade han.
Han visste icke riktigt hvad han skulle säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
