Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Nürnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utkastat det gamla smickret och de gamla löftena som lock-
bete, förrän Johan Georg skyndade sig att gripa efter det.
Nog var Gustaf Adolf en sabla karl — det hade
han visat vid Breitenfeld mot gamle Tilly —- men Wallen-
stein var kanske en ännu värre. Bäst ändå att hålla sig
till kejsaren, som väl nu, sedan han fått friedländaren
till hjälp, väl i längden borde vinna, tänkte den diploma-
tiske Johan Georg.
Och därför inlät han sig genom sin fältmarskalk Arnim
bekant från slaget vid Breitenfeld, där denne visade sig
vara nästan den ende duglige af sachsarnes befälhafvare —
i underhandlingar med Wallenstein om särskild fred mellan
kejsaren och honom.
Gustaf Adolf, hvilken genom uppsnappade bref från
Arnim till Johan Georg fått kännedom om hela historien
varnade honom, fast förgäfves och fordrade att Arnim skulle
uteslutas ur hans tjänst.
Ben älsklige kurfursten afgaf som vanligt de vänskap-
ligaste försäkringar, svor på att det var ett misstag och
sade, att han var beredd att offra lif och blod, sitt land och
alla sina undersåtar för protestanternas tjänst — men bibe-
höll icke dess mindre Arnim i sitt förtroende.
De svenske generalerna och öfversterna, som erhållit
kännedom om stämplingarne, svuro också, fast på ett annat
sätt. De kallade hans nåde, kurfursten af Sachsen, för Tysk-
lands Judas Iskarioth och yttrade att »Ölkungen satte högre
värde på de merseburgska ölfaten än på protestanternas
bästa.»
Endast Bemänglet förhöll sig lugn.
— Låt honom löpa, menade denne. Han kommer endast
att vara Wallenstein till besvär och ingen nytta liksom han
var oss i siaktningen vid Breitenfeld. Och förresten tänker jag
att kejsaren nu hycklar vänskap med honom och spar ho-
nom endast för att till sist äta upp honom. Och då får
hans värda nåde sin förtjänta del. Vi kunna godt undvara
honom.
Men kungen var af en annan åsikt. Han ville till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
