Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Nürnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 909 -
den utbrytande vreden. Flere gånger öppnade han mun-
nen för att slunga ut bittra förebråelser. Men likt en rädd
hund, som kryper och viftar svans för sin herre, visste all-
tid Maximilian att med slughet och vänlighet gifva und-
vikande svar och leda samtalet in på andra ämnen.
Så aflopp det första personliga sammanträffandet utan
något utbrott.
Men om kvällen, då Wallenstein var ensam med sina
förtrognaste höfdingar, lade han ej band på sina känslor
utan yttrade oförtäckt sin menmg. Och den var mustig
nog. Bland annat sade han, att han nu tvungit sin döds-
fiende att förödmjukad bönfalla om försoning och hjälp.
Och han menade att han därigenom var hämnad för allt
det onda, som denne tillfogat honom.
Maximilian vågade däremot aldrig ens tillsammans
med sina bästa vänner att tala annat än med aktning och
vänskap om Wallenstein. Väl felades icke personer, som
ord för ord framburo till honom Wallensteins bittra och
hånfulla utgjutelser. Men Maximilian låtsades endast tro,
att det var tomt och grundlöst skvaller och ville icke lyssna
än mindre svara därpå. Och på detta sätt lyckades det
honom, att fastän harmen nog rasade i hans bröst, likväl
afböja den storm, som till hans eget lands fördärf annars
otvifvelaktigt skulle utbrutit.
Under de närmast följande dagarne mönstrade AVallen-
stein med bistert välbehag sin väldiga här, hvarvid han
stolt yttrade till några-af sina generaler.
loom några dagar skall det visa sig om det är
Gustaf Adolf eller jag, som skall beherska världen.
Under tiden hade den förre med sin fåtaliga här dra-
git sig tillbaka till Herzbruck, en liten stad i Öfre Pfalz,
väster om Böhmen. Där lät han trupperna rasta. Men
hvarför dröjde han där längre än som behöfdes för hvilan?
Härom frågade sig officerare och soldater med förvåning.
Tvifvel hade nämligen uppstått hos Gustaf Adolf om verk-
liga målet för Wallensteins marsch. Istället för att bryta
upp mot Sachsen, ligger han själf, sedan föreningen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
