Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Nürnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
910 —
Maximilian blifvit verkstäld, orörlig i Eger, medan han
långsamt skjuter sina förtrupper mot söder. Hvad är me-
ningen? Kanske blott en list för att hålla den svenska ar-
mén kvar i Franken eller kanske han verkligen ej ämnar
gå mot norr för att infalla i Sachsen utan i stället mot
söder för att angripa honom själf?
Det kejserliga avantgardets rörelser mot söder bli allt
tydligare. Slutligen kommer underrättelser, att hertigen
själf med hufvudstyrkan brutit upp i denna riktning. Nu
råder intet tvifvel mer.hos Gustaf Adolf: Wallenstein tågar
mot honom själf för att falla öfver honom och med sin
öfvermakt krossa honom, innan han hunnit samla sina
spridda trupper.
Nu bär det för svenskarne i ilmascher mot väster. Åt
alla håll skickar kungen ut kurirer, som med depescher rida
genom dag och natt. Baner får befallning att förena sig
med den i Schwaben kommenderande hertig Bernhard och
tåga till kungens undsättning. Till Axel Oxenstierna, som
vid Rhen för befälet jämte sin måg Horn, sändes ännu
en kurir med befallning att de med 7,000 man skola skynda
Maindalen uppför till Würzburg, där förena sig med de
trupper, som hertig Wilhelm och landtgrefven hopdragit i
Nordtyskland och därefter med samlad styrka norr ifrån,
liksom Baner söderifrån, rycka till hans bistånd.
Emellertid kunde det dröja åtskilligt länge, innan dessa
förstärkningar hunne anlända. Ett befästadt läger måste
ordnas någonstädes för att kunna motstå dessa öfverväldi-
gande fientliga massor. Men hvar? Gustaf Adolf tänkte
först på Würzburg, där föreningen mellan Oxenstierna och
hertig Wilhelm skulle ske, och hvilket han af gammal er-
farenhet visste ha en stark, svårintaglig fästning. Men hvad
skulle väl då bli af Nürnberg, hans trogna bundsförvandt?
Skulle denne stad prisgifvas åt de mordlystna Wallensteinska
knekthoparne och kanske få dela Magdeburgs fasansfulla
öde. Det skulle icke få ske. Kungen hade gifvit nürn-
bergarne sitt ord, och hvad än hände, ville han hålla det.
Så fort Gustaf Adolf erhållit den första säkra under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>