Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 34. »Gif honom två tusen dukater till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| TRETTIOFJÄRDE KAPITLET. |
Gif honom två tusen dukater till! |
Två unga kejserliga fänrikar stodo på en höjd innanför
wallensteinska lägrets förskansningar och pratade. Nedanför
dem utbredde sig den vida Nürnbergsslätten i all
högsommarens prakt. De spejade åt söder.
Plötsligt utbrast den ene af dem:
— Se, nu komma de!
— Ja, verkligen, svarade den andre.
Vid skogsbrynet syntes en mängd ryttare träda fram.
Slingrande som en orm gick tåget. I solskenet kunde de
tydligen urskilja deras glimmande pikar och harnesk, de
storvuxna hästarne, de fladdrande standaren. Efter dem,
kantade på alla sidor af ryttare, följde en mängd vagnar.
Tåget afslutades af en väldig kreaturshjord, bestående af
oxar, kor, får och svin.
— De kroaterna! Nu ha de återigen tagit en fora från
de svenske hundarne, utbrast den förste talaren.
— Det är den första på lång tid. Sedan svenske kungen
kom på tanken att låta sina ryttareafdelningar åtföljas af
fotknektar, beväpnade med pikar och musköter, ha de våra
blifvit tillbakaslagna och fått många foror bortröfvade. Men
nu ha vi tagit hämd. Och hvilken skulle utfört den om
icke Isolani, kroaternas höfding, den fruktansvärde generalen.
Icke underligt att han kallas svenskarnes gissel.
— Ja, han har blifvit dem för svår. Men det är för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0931.html
