Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 924 —
öfrigt icke underligt, att han söker utmärka sig på alla sätt.
Han har erhållit stora belöningar af hertigen.
— Ja, hertigen är mycket frikostig, han belönar sällan
en tjänst med mindre än tusen daler.
— Han är lika frikostig med det, som med att hänga
folk. Allt går med samma schwung. Och sannerligen, när
man står inför hans stränga anlete, man vet om det ena
eller det andra skall bli ens lott... Men se, nu har hela
truppen kommit fram ur skogen.
Upphäfvande höga rop och skrattsalfvor och svängande
pikarne redo kroaterna in i lägrat. De voro i allmänhet
stora, grofvuxna män med yfvigt, svart skägg. De vildt
växande svarta lockarne flöto långt ner på deras kragar.
I de mest fantastiska, trasgranna dräkter voro de klädda.
Brokiga, färglysande band och fjädrar prydde deras hattar
och tröjor.
Midt bland dem syntes några tillfångatagna svenska
soldater. De sutto mulna, allvarsamma till häst med bak-
bundna händer och beröfvade sina vapen och brydde sig
föga om stojet och glädjetjuten omkring.
I spetsen för truppen red på en liflig gångare en liten
undeisätsig, mörk man. Det var general Isolani, kroaternas
fruktade anförare. Han var tämligen tjock. De runda kin-
derna pöste af välmåga, på hans tjocka läppar lekte ett
vällustigt leende och hela gestalten tillkännagaf en man, som
tyckte om ett godt bord och många glas godt vin. Nu
blickade de nötbruna ögonen, som ännu kunde blixtra så
hotfullt energiskt, helt gemytligt omkring och han gjorde
ingen min att afbryta larmet. Hans goda kroater voro vana
vid tämligen fria fasoner och han visste att det knappast
skulle ga att fa dem att antaga mera ordnande former. Och
hvad skulle det föröfrigt tjäna till. Bara de slogos bra och
voro oemotståndliga, i anfallet, fingo de gärna skräna bäst
de gitte.
Hastigt spred det sig i wallensteinska lägret, att general
Isolani och kroaterna åter varit ute och snappat bort en
fora från de dumma svenskarne. Hela lägret genljöd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
