Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 925 —
hurrarop ocb skrål. Nu hade man åter fullt upp med bröd
och kött och vin och de svenske fingo suga på ramarne.
General Isolani skyndade att för Wallenstein rapportera
den glädjande tilldragelsen. Men han hade ej hunnit fram
till slottet Burgstall, där Wallenstein tagit sin bostad, förrän
denne, som blifvit underrättad om eröfringen af foran och
nu själf ville undersöka densamma, red honom till mötes.
— Min käre general! Åter en god fångst, tror jag,
ropade Wallenstein, da de kommit hvarandra närmare.
— Ja, ers höghet. Den tänker jag icke är så dålig.
Foran var bevakad af en trupp på femhundra svenska ryt-
tare. Mina kroater och jag anföllo. Vi höggo ned hälften,
de öfriga flydde. Därutom togo vi några fångar, som kanske
kunna lämna ers höghet värdefulla upplysningar om fienden,
samt två fanor.
, Hvad! Fanor med? utropade Wallenstein förtjust.
— Ja, ers höghet. Se här äro de. 1
Och Isolani vinkade till en af sina ryttare, som bar de
svenska fanorna. Denne red genast fram, gaf generalen de
två neddammade, sönderskjutna standaren, hvilka Isolani å
sin sida med en bugning öfverlämnade till Wallenstein.
Denne mottog standaren och smekte dem med sin hand.
Han var synbarligen mycket belåten med denna fångst. Så
vände han sig till Isolani.
— General Isolani! yttrade han med hög röst. Jag är
synnerligen nöjd med er. Ni har gjort mig en stor tjänst
och höljt er själf med ära. Jag skall veta att belöna er.
Vid middagen, till hvilken jag nu inbjuder er, skall min
sekreterare ha nöjet att till er öfverlämna en summa af
två tusen dukater i guld. Dessutom skänker jag eder en
af mina vackraste spanska hingstar, fullt utrustad med sadel
och remtyg.
Isolani bugade sig. En lätt rodnad hade stigit upp på
hans olivfärgade kinder och han blickade stolt och förtjust
omkring sig. Många af hans kamrater bland generalerna
och öfverstarna beto sig af pur afundsjuka i läppen. De
hade på sina ströftåg icke varit så lyckliga som Isolani,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
