Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
938 —
uppgift och då komme han också att få vara med, hoppa-
des han.
Benranglet styrde med sina ryttare först färden mot
söder. Här vidtog på kort afstånd från lägret en vidsträckt
skog, den så skailade Lorenzskogen, och den hoppades han
kunna passera igenom utan att upptäckas af fienden. Se-
dan hade han för afsikt att lägga sig i skogsbrynet, hvari-
från han hade utsikt öfver en del af Wallensteinska lägret,
för att speja. Upptäcktes då någon patrull eller mindre
rytteriafdelning bege sig ut från lägret, var det hans afsikt
att följa efter och tillfångataga så många som möjligt.
Det var i hetaste sommaren. Gräset på många ställen
förbrändt, luften kvaf, men i skogen i granarnes skugga
kändes det skönt och uppfriskande. Med begärlighet in-
andades soldaterna den doftande luften, medan de tysta
redo vid hvarandras sida. Den bästa stämning rådde och
hvarje man gladde sig på förhand åt ett godt kap.
Snart hade de passerat genom skogen och uppnått
skogsbrynet. Benranglet fördelade sina män, posterade ut
dem på olika håll med order att underrätta honom så snart
de märkte någonting. Själf slog han sig med Hjelm ned
i den närmast lägret belägna delen af skogen.
Länge fingo de vänta. Timme efter timme förflöt utan
att några fientliga ryttare syntes till. På ett afstånd af
ungefär en fjerdels mil utbredde sig det wallensteinska
lägret för deras blickar. De kunde genom kikare se
soldaterna likt små svarta kryp röra sig af och an. På
många håll blänkte eldar och syntes rök uppstiga mot him-
melen. Det var middagsmåltiden som tillreddes. Men af
ryttare utanför förskansningarne upptäcktes icke ett spår.
Hjelm började bli otålig.
— Donnerwetter, att man icke skall få syn på en enda
patrull! Här få vi ju ligga ända till kvällen och ändå komma
tomhändta tillbaka till kungen, brummade han.
— Nej, se det skall då aldrig ske, menade Benranglet.
— Huru! Du kan väl icke häller trolla fram några
fientliga ryttare och officerare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
