Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 955 —
Genast märkte han att ett par af vakten lystrade till. En
tog till och med ett par steg framåt med bössan höjd för
att vid första vingslag skjuta orren.
Hjelm guckade och spelade orre. Soldaten kom när
mare, försiktigt klifvande för att gå så tyst som möjligt
och icke skrämma den rara fågeln. Hjelm guckade och
Stjernstråhle grinade ljudlö3t åt den fientlige soldatens dum-
het. Afståndet var ungefär ett par hundra alnar och det
tog en god stund för jägaren att komma i närheten af sitt
byte.
Ändtligen var han alldeles inpå dem. Hjelm tystnade,
soldaten stannade och lyssnade. Intet ljud. Orren var tyst.
Då började mannen försiktigt ruska på buskens grenar för
att skrämma upp fågeln och skjuta honom då han lyfte.
Ett brakande hördes. Men i stället för en orrtupp flögo
mystiska figurer upp, och innan soldaten hann skjuta eller
ropa, var han öfvermaunad och bunden och en kafle lagd i
hans mun.
Så var den förste expedierad. Stjernstråhle hämtade nu
ett par soldater, som buro bort fången och Hjelm började
åter gucka och leka orre.
Han fick hålla på en lång stund, innan någon af vak-
ten följde den förstes exempel. Men till slut tycktes de
bli förvånade öfver att intet skott hördes och att ej kamra-
ten syntes till, och en annan af vakten begaf sig åstad för
att söka upp honom.
Samma historia. Han följde ljudet af den spelande
orren, och innan han visste ordet af, var han tillfångatagen
och lagd vid den förstes sida. Med häpna blickar betrak-
tade de två kamraterna hvarandra, ådrorna svällde i deras
pannor, ögonen gnistrade af ursinnig vrede, men intet ljud
utom ett svagt gurglande trängde ut från deras läppar och
hur mycket de sleto och ryckte i sina band måste de vac-
kert ligga och med harmsna hjärtan åhöra de hånfullt fram-
hviskade kvickheter som Bemänglet och hans män serve-
rade dem.
Benranglet var förtjust öfver Hjelms list.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
