- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
956

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 956
— Ja, den pojken, han är då både förslagen och diärf
Sannerligen jag kunde hittat på det bättre själf.
Listen ° lyckades förträffligt. De fientliga soldaterna
vandrade sa snällt en efter en för att söka sina så mystiskt
orsvunna kamrater, och de funno dem riktigt också ehuru
foga belatna med upptäckten. Till slut lågo de där nio
stycken i rad och kikade på hvarandra och endast en
återstod.
— Äro de då spritt galna, som lämna vakten och aldrig;
manna tillbaka. Ha de allesammans plötsligt gripits af
Jagardille, tänkte den ensamme, där han med bössan på
axeln vändande fram och tillbaka framför stadsporten.
lill sist blef väntan honom för lång. -En oro öfver
a t icke allt stod rätt till betog honom och han begaf sig
hojtande i väg efter de andra. Ingen svarade, men bland
im°iH ™dna stackarne tmt°go grymtningarne i styrka,
dock allt for svaga att kunna höras af kamraten.
Hjelm och Stjernstråhle läto honom passera förbi sig.
xNu ha vi hela kakan, tänkte de, då de sågo honom
aflagsna sig i riktning mot fångarne och Benranglet ’
Denne hade dragit sig något undan med sina män.
svaTjanTe*1186 S°ldaten fortsatte g^gen hojtande, ropande,
Plötsligt tyckte han sig höra ett besynnerligt ljud på
markem Han stannade och lyssnade. Hvad kunde detta
VT’ fDtU&t SOm frän en döende §ris- Han måste under-
söka forhållandet.
Och han stöflade i väg, till dess han plötsligt snubb-
lade pa någonting och föll till marken. Och till sin utom-
ordentliga häpnad och fasa upptäckte han, att han fallit
°!ver sina bundna kamrater.
i T D°nnerlli,lle> betyder det här, ansade det genom
hans hjärna, och han ville spring, npp, men innan han
hunnit resa sig, kände han sig bakifrån gripen af ett par
starka armar och tryckt till marken. Och i ett nn var äfven
han bunden och belagd med kafle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0964.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free