Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Borgen på höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de flyende hejdade, sina regementen ordnade. Lugnt och
kallblodigt utdelar han sina befallningar. Batterierna ställas
upp, hans kanoner besvara de svenskes och striden begyn-
ner med förnyad häftighet.
Sedan stormningen börjat och Torstensons kanoner
sändt ut sitt första dånande skott iakttog Gustaf Adolf med
spänd uppmärksamhet från en höjd det Wallensieinska
lägret.
Hvad väntade han på? Var det att så snart solen
steg upp få se svenska baneret fladdra på höjderna. Nej,
fastän han visserligen hoppades att segra — så hastigt och
lätt trodde han det likväl ej skulle gå. Men hvarför stod
han där på kullen så ifrigt väntande, nästan ängsligt för-
bidande? Han tänkte på de två soldaterna, hvilka han sändt
dit. Han hoppades få se lägret stå i lågor och höra det
fruktansvärda men likväl glädjefulla braket af krutvagnar,
som sprängdes i luften. Men ingentiug hördes af. Gry-
ningen kom. Solen höjde sig och kastade sitt blida sken
öfver den af krutrök insvepta striden. Men ingen brand
syntes till. Ingen explosion hördes. Då anade kungen att
segern kanske icke skulle blifva så lätt och att Oxenstierna
möjligtvis kunde få rätt i sina dystra spådomar.
Lyckligt hade de två svenska soldaterna, den ene för-
klädd till marketentare, den andre till sadelmakare några
dagar förut kommit in i Wallensteins läger och lyckats öf-
vertyga de förhörande officerarne om deras egenskap af öf-
verlöpare. Af en tillfällighet hade de båda fått tjänst vid
öfverste Cronbergs regemente. Ofversten hade till och med
tagit marketentaren i sin privata tjänst, hufvudsakligen för
att locka ur honom yttranden om tillståndet i svenskarnes
läger och storleken af deras styrka.
Soldaten — marketentaren — svarade beredvilligt, ljög så
mycket han kunde, men var likväl så listig i sina svar att
ofversten ingenting anade. Han fick allt mera förtroende
för honom, och lät honom ha tillträde till sitt tält.
Planen angående lägrets antändande och sprängandet
af krutvagnarne tycktes lyckas. Allt var ordnadt. Luntorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
