Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Borgen på höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 988 —
gjorda, kruttrådarne färdiga. Då fick den ene af de två
svenska soldaterna en eftermiddag af en tillfällighet syn på
en del af öfverste Cronbergs bordsilfver. Han lockades af
glansen. Han kunde icke motstå begäret. Han stal några
pjeser.
Dagen därpå upptäckte öfversten stölden. Undersök-
ning anställdes. Den skyldige upptäcktes och togs i förhör.
Och för att rädda lifvet på sig, var han nog feg att be-
känna både sitt eget och kamratens afsikt att antända
lägret och krutvagnarna.
Naturligtvis hjälpte det honom ej ett grand. Kamra-
ten häktades äfven och efter en kort stund dinglade båda
i ett träd på Alte Festes höjd.
Och därför var det som Gustaf Adolf i den tidiga mor-
gonstunden förgäfves väntade att få se det fientliga lägret
i brand och höra explosionen af krutvagnarna.
F}lld af oro satte han sig i spetsen för ett rytterirege-
mente och stormade mot passet för att bistå de sina.
Där hade Wallenstein lyckats samla sina trupper. I
öfvermäktiga skaror trängde de på de få svenska regemen-
tena, som lyckats komma innanför vallarne. I det längsta
höllo de tre brigaderna tappert stånd. Men oupphörligt
skickades förstärkningar. Gallas, Isolani, Altringer, Caroffa
och Colloredo skyndade till med sina skaror. Omöjligt att
hålla sig längre.^ Till sin harm måste svenskarne för att
icke helt och hållet tillintetgöras steg för steg draga sig
tillbaka.
Benranglet knep bistert ihop de tunna läpparne men
måste till sist gifva order till återtåg. Kapten Lars svor som
en besatt, svettades och slogs och märkte ingenting af de
tvenne köttsår, hvaraf han redan blödde. Hjelm och Stjern-
stråhle trodde sin sista dag kommen. Kulorna hveno om
deras öron som hagel i storm. Hvarje ögonblick väntade
de att dö. Men aldrig en tanke kom för dem att vika,
mnan ordern kom från Benranglet och de med lättade hjär-
tan fingo draga sig ur det brinnande helvetet.
På morgonen samtidigt med att kanonerna började stri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
