- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
1004

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. »Sannerligen tror jag inte, att det är vi i stället för gässen, som blifva stekta»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1004 —
- Möjligt. Men först gäller det att rädda lifhanken.
Lifvet ! Ah, det klara vi nog. Men värre blir det
med de sköna gässen.
— Ja, det är bäst att vi kasta dem ifrån oss, så springa
vi lättare. 1
— Kasta gässen ifrån oss. Är du galen pojke. Det
gör jag aldrig.
Nå, då måste vi förskansa oss.
— Nå välan 1 Men hvar?
Här i stugan till exempel, yttrade Hjelm och pekade
på ett hus som tycktes öde. Mot stugan I
— Låt gål kommenderade kapten Lars.
Och med en väldig fart störtade de tre svenskarne in
i stugan, hvilkens dörr de genast tillstängde.
Ingen varelse fanns i huset utom en gammal åttioårig
käring och en svart katt. Då käringen fick se de tre främ-
mande soldaterna komma inrusande, blef hon så förskräckt
att hon gaf till ett gällt skri, böjde armarne öfver hufvudet
och pladask föll i golfvet. Hon dog på ögonblicket af slag.
Den svarta katten tog saken något lugnare. Men sedan
han fräst några sekunder, fann han för godt att ta till reträt-
ten genom en glugg.
Easkt stängde de tre svenskarne dörren och barrikade-
rade den med allt af möbler de kunde komma öfver. Den
döda käringen fastbands vid ett af fönstren och vid hvar
sitt hörn ställde sig kapten Lars, Stjernstråhle och Hjelm
på lur.
Så fort någon djäfvul sticker fram näsan, skjuta vi
ögonblickligen ned honom! kommenderade kapten Lars.
Var lugn, kapten. Vi skola icke bomma, svarade
kamraterna.
Nu hördes böndernas dån på porten. Liarne, pikarne
höggo i plankorna, påkarna dängde, men porten var stark ; i
dessa krigiska tider var det bäst att ha en sådan af godt
virke — reglarne voro bastanta, barrikaden fast och förgäf-
ves ansträngde sig bondhopen att bryta upp den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/1012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free