Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. »Sannerligen tror jag inte, att det är vi i stället för gässen, som blifva stekta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1005 —
Slagen tystnade då de insågo det fåfänga i den ma-
növern.
Pass nu på snart ha vi dem vid fönstren, manade
kapten Lars.
- Godt kapten, vi ska späcka deras grofva skinn, så
de bli nöjda.
De tre svenskarne väntade att hvilket ögonblick som
helst bli angripna. Genom fönstren kunde de se, huru bön-
derna på ett afstånd från huset samlat sig till rådplägning.
De voro tydligen villrådiga om hvad de skulle göra. Skjut-
’ apen hade de ej och att springa rakt mot fönstren vågade
de icke. Det vore för riskabelt.
Slutligen sågos de dela sig i två afdelningar och draga
bort åt hvar sitt håll.
Bravo! skrek unge Stjernstråhle. Nu gå de sin väg.
De våga ej angripa oss, de fega stackarne. Yi tycks ändå
komma att få smaka en gåsstek i kväll, kapten.
— Dumbom ! Det är just nu de tänka företaga anfallet.
Se upp baral svarade kaptenen.
Bönderna hade gått bakom huset och smögo sig nu i
skydd mot kulorna försiktigt fram till hvardera knuten. När
de väl voro samlade, rusade de med höjda pikar och hötju-
gor fram och försökte klättra in genom fönstren. Men de
fingo ett varmt mottagande. Svenskarne voro på sin vakt
och inom ett ögonblick small sex skott och sex bönder stu-
pade. De öfriga som försökte tränga in, nedhöggos, hvarpå
resten flydde.
Hvarken kaptenen, Hjelm eller Stjernstråhle hade blif-
vit sårad. Den enda, hvilken råkat ut för hugg och slag
var den i ett af fönstren fastbundna käringen. Hon hade
fått magen upprispad och pannan krossad. Men det bekom
henne icke det ringaste. Hon stod fortfarande kvar och
fyllde gluggen med sin breda kropp. Intet kunde förmå
henne att vika. Men så var hon ju också redan död.
Att komma in genom fönstren insågo bönderna var
omöjligt. Något annat sätt att näpsa röfvarne måste hittas
på. Men hvad? Man rådslog hit och dit. Slutligen beslöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
