Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. »Sannerligen tror jag inte, att det är vi i stället för gässen, som blifva stekta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1006 —
man bränna ned stugan och med den svenskarne. Agaren
den dödade käringens son protesterade. Men det hjälpte ej.
Stugan skulle brinna. Och slutligen gick äfven han in på
förslaget. Till den grad hatade han svenskarne.
Bondhopen drog bort för att hämta halm till bålet-
Men kapten Lars anade deras plan. Han blef orolig; när
allt kom omkring kanske det bief de i stället för gässen
som blefvo stekta. Och det vore fanen så obehagligt!
— Vi måste på något sätt skaffa hjälp. Bönderna ämna
bestämdt bränna oss inne, yttrade han till sin kamrater.
— Men hur skall det kunna tillgå, frågade dessa.
— Stjernstråhle som är lättast på foten får springa.
— Springa!
— Ja, nu när bönderna äro borta, öppnar jag dörren
ett tag och så] kilar du i väg och underrättar Bemänglet.
Men fort måste det gå. Det är nära en halfmil till sven-
ska lägret och stugan kan vara nedbrunnen på ett par
minuter.
— Godt kapten. Jag skall springa som en hjort, svarade
Stjernstråhle.
Några möbler flyttades undan, kaptenen öppnade för-
siktigt dörren på glänt och Stjernstråhle gaf sig i väg.
Men knappt hade han hunnit några steg utom stugan,
förrän han upptäcktes af bönderna. De skrikande efter.
En väldig kapplöpning tog sin början. Men faran och fruk-
tan för sina vänners öde tycktes gifva Stjernstråhle vingar
under fotterna. Snart blefvo bönderna efter. Och när de
märkte det, uppgåfvo de kampen och vände svärjande till-
baka för att antända stugan.
Snart hade de hopat tillräckligt med halm kring bakre
delen och sidorna af stugan. Framtill vågade de ej visa
sig af fruktan för kulorna.
På ett egendomligt sprakande märkte kapten Lars och
Hjelm att stugan blifvit antänd. Annu sågo de ej någon-
ting af elden, märkte blott brandlukten och röken, men de
motsågo med bäfvan den stund, då flammorna skulle
nå dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
