Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. »Sannerligen tror jag inte, att det är vi i stället för gässen, som blifva stekta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1013 —
Ja, och sedan när kriget är slut kommer du och
hämtar mig och då gifta vi oss, yttrade Gretchen rodnande.
Det skola vi göra så fort som möjligt. Och sedan
tar jag dig med till mitt land där uppe i norr. Och du
vet icke, Gretchen, hur vackert mitt land ärl Vi skola slå
oss ned på någon vän plats vid hafvet. Ej långt utanför
vår hufvudstad, finnes den vackraste skärgård. Och där
skola vi bo, lyckliga och glada.
Gretchen lyssnade drömmande till hans ord. De gingo
tysta en stund, men sedan vände hon sig hastigt mot honom.
— Hör du, Hjelm.
— Hvad vill du, min älskling.
— Jo, jag har önskat en sak. Och ju mera jag tänker
därpå, dess bättre tycker jag den vara.
— Hvad då?
— Jo, att alltid vara i din närhet. Jag kan väl lik-
som officersfruarne få åtfölja hären?
— Visserligen. Men det är nog bättre att du stannar
här hos dina bekanta. Här är du bättre skyddad.
— Jag bryr mig inte om något skydd. Jag vill endast
vara hos dig.
— Men tänk om det blefve ett nederlag. Tänk om
Wallensteins vilda kroater och walloner plundrade trossen.
Då voren I värnlösa i deras våld.
— Men du skulle skydda mig. Icke sant Hjelm? Du
skulle skydda mig.
— Jo, jo, hviskade Hjelm och kramade hennes hand.
Men i stället för att se på henne, vände han bort huf-
vudet. Hans ansikte blef mörkt, hans drag hårda. Det
drog genom hans hjärna en bild från ett föregående till-
fälle, då han lofvat skydda henne. Han såg lifligt scenen
framför sig. De vilda, rusiga, plundrande kroaterna. Han
själf maktlös, bunden. Och Gretchen 1 . .. Och när han
tänkte därpå, kunde hans hjärta brista af sorg och raseri1
Hjelm ville först ej tillåta att Gretchen följde med
hären. Men hur hon pratade lyckades hon till sist öfver-
tala honom, och det blef öfverenskommet att hon i skydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
