- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
1019

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. I dödens töcken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 1019 -
och ryttare. Men dessa tränga på och svenskarne måste
vika.
Från något afstånd ser Gustaf Adolf att hans brigader
svikta, ansatta som de äro både framifrån och från sidan.
Raskt rider han fram till det närmaste rytteriregementet,
som befinnes vara smålänningarne, hvilkas öfverste, Sten-
bock, nyss stupat vid första anfallet.
Han ställer sig i spetsen för dem.
— Följen mig, mina tappra gossar, ropar han, och utan
att se sig om spränger han öfver grafvarne.
Smålänningarne efter så fort de kunna. Men endast
få af dem ha så goda hästar som kungen, och då denne
kommit öfver dikena, har han vid sin sida endast hertigen
af Lauenburg, pagen Leubelfing, unge Stjernstråhle, en lif-
knekt och några småländska ryttare. Men han märker
det ej. Han tror att hela regementet är tätt efter honom.
Rakt framför ser han Piccolominis regemente. Han pe-
kar på det och säger till hertigen:
— Där framme står vår farligaste fiende.
Hvarpå han spränger i väg åt det hållet.
Hertigen, Leubelfing och Stjernstråhle följa honom så
godt de kunna. Afven de tro att hela regementet är dem
i hälarne.
Men å fiendens sida hade man märkt den lilla ryttar-
skaran, som kom galopperande mot dem och för hvilkens
anförare alla vördnadsfullt veko undan. En österrikisk korp-
ral, som sett dem, fattade en musketerare i armen och pe-
kade på Gustaf Adolf.
— Den där måtte vara en förnäm herre. Skjut på
honom! yttrar han till musketeraren.
Denne lägger an. Skottet smäller och i det samma
rycker Gustaf Adolf till. Han känner att en kula träffat
och krossat hans vänstra arm.
— Kungen blöder! Kungen blöder! ropa ryttarne.
Då vänder Gustaf Adolf i sadeln och yttrar leende
till dem:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/1027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free