Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. I dödens töcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1021 —
Kungens häst får en kula i halsen, så att han stegrar sig
och blir orolig. Men ännu lyckas hertigen och Leubelfing
hålla honom kvar i sadeln. Då aflossas ett pistolskott så
nära hertigens ansikte, att elden sveder hår och skägg. Ryt-
tarne tränga på. En förfärlig villervalla och trängsel upp-
står. Hertigen blir skild från kungen och flyr. Förgäfves
söker unge Stjernstråhle kvarhålla den döende kungen i
sadeln. Hästen stegrar sig och Gustaf Adolf sjunker till
marken. Några steg släpas han med ena foten i stigbygeln
af den ostyriga hästen. Slutligen lossar foten och kungen
blir liggande ur stånd att resa sig eller försvara sig.
Då Stjernstråhle såg kungen på marken, hoppade han
genast af sin häst. Själf blödde han ur flere sår, men därpå
tänkte han ej.
Vill icke ers majestät taga min häst, yttrade han
till kungen.
Denne svarade ej men lyfte högra armen till tecken
att Stjernstråhle skulle hjälpa honom upp.
Han fattade kungen under armarne och försökte få
honom på fötter. Men den korpulente kungen var för tung.
Hur mycket Stjernstråhle än ansträngde sig, märkte han
till sin förtviflan att han ej orkade. Hvad skulle han göra !
Inga svenskar syntes i närheten och här stod han ensam
på fältet med den döende kungen.
Plötsligen närmade sig ett par fientliga ryttare:
— Hvem är den sårade? frågade de Stjernstråhle.
Denne teg och blickade bedröfvad på sin konung. Af-
ven Gustaf Adolf teg och såg matt på de två ryttarne. Hans
blick hade nu blifvit inåtvänd och det var tydligt att döden
icke var långt borta.
— Jaså, du vill icke svara din hundi röt den ene sol-
daten och rände sin värja i bröstet på unge Stjernstråhle,
så att denne död segnade till marken. Den andre lutade
sig ned och sköt kungen genom hufvudet. Med ett svagt
rosslande gaf Gustaf Adolf upp andan. »
Nu hoppade de två ryttarne af hästarne, sköto ännu
några skott på de två liken och började sedan taga deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
