- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
1027

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. I dödens töcken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 1027
Men skymningen faller. Höstdimman stiger upp öf-
ver fälten, och i krutröken och dunklet har man svårt att
urskilja de fientliga tropparne. Wallenstein begagnar sig häraf
och med raseri i hjärtat ger han order till återtåg. Och i skydd
af mörkret draga de kejserliga skarorna mot nordost.
Svenskarne ha segrat.–––-
Hela dagen har Gretchen från den lilla bygården med
förtviflan i hjärtat iakttagit striden. Hon har sett sven-
skarne storma an och åter komma flyende. Kanonskotten
ha dånat i hennes öron, det hela har tett sig för hennes
ögon som ett virrvarr af kämpande trupper, men stundom
har hon för krutröken ej kunnat se någonting alls.
Hon har gråtit och bedt:
Du barmhärtige Gud! Gif svenskarne och deras ädle
konung segern! Gif svenskarne segern och håll din skyddande
hand öfver min väns lif.
Men den mulna novemberdagen har svunnit och ännu
tyckas icke svenskarne fått segern. Annu rasar striden
med samma oförminskade häftighet.
Och solen sjunker och skymningen kommer. Ännu
intet slut! O, min Gud, ännu intet slut.
Hon kan icke längre se något, men ännu bör hon dånet
af skott och galopperande hästar.
— Skola de då fortsätta att slå ihjäl hvarandra i mörk-
ret? Skall det då aldrig blifva något slut på denna för-
färliga strid? tänker hon och vrider sina händer i för-
tviflan.
Men natten kommer. Då sluta kanonerna upp att dåna.
Långt bortifrån tycker hon sig förnimma ett brus som af
galopperande hästar. Så blir allt tyst, ohyggligt tyst.
Fuktighet stiger upp ur marken. Det blir kallt. Och
bon tycker det är som om Dödens köld svepte öfver slag-
fältet.
Men hvem har segrat: svenskarne eller fienden? Hon
vet intet, blott att striden nu är slut och att endera af dem
har flytt. Men livilka?
>*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/1035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free