- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
1028

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. I dödens töcken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 1028
Gripen af förfäran och ångest står hon en lång stund så
och stirrar ut i mörkret. Då hör hon det svaga ljudet af
en psalm, sjungen af tusentals strupar.
Hon lyssnar. Hon tycker sig känna igen melodien
Ar det icke?...
— Jo, det är en luthersk psalm.
— Ah! Svenskarne ha segrat! Svenskarne ha segrat!
utbrister hon, knäpper i hop händerna och faller ned på
knä, medan hon sakta instämmer i sången.
Så blir allt åter tyst.
Efter en stund ser hon en mäugd underliga lysande
punkter, som röra sig af och an på fältet.
Hvad kan det vara? undrar hon.
Plötsligt drar en tanke genom hennes hjärna. Hon
gripes af en förfärlig ångest. Hon trycker handen till sitt
bröst. Det är som om hjärtat hölle på att stanna.
— Ljusen! De kringirrande ljusen!... De söka efter
sårade. O, min Gud! kanske min vän också ligger sårad,
kanske död på fältet.
Tårarne strömma ned för hennes kinder, men hon
går hastigt in i stugan, tänder en lykta och hämtar en
butelj vin och litet bröd, som hon döljer i kläderna.
Så beger hon sig i natten bort till slagfältet för att
bland sårade och döda leta efter sin vän.
Länge vandrar hon omkring. Hon snafvar på döda.
Hon ryser, då hon hör de sårades hjärtslitande jämmer och
de döendes suckar, men vägledd af dessa går hon alltjämt
framåt, lysande på hvarje soldat hon finner i hopp att det
skall vara Iljelm.
Hon förhärdar sitt hjärta öfver att icke kunna stanna
och lindra deras plågor med litet vin, men icke kunde det
räcka till för dem alla. Hon söker sin vänroch ropar hans
namn.
Men ingen svarar, och förtviflad, gråtande irrar hon
omkring i mörkret.
Då stapplar hon på en hög af lik. Hon faller omkull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/1036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free