- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
1029

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. I dödens töcken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 1029 —
och lyktan rullar ur hennes hand, dock utan att slockna.
Hon söker rätt på den och lyser på de döda. Där ligga
de kastade öfver hvarandra, blodiga, misshandlade, sönder-
trampade af hästarnes hofvar.
Plötsligt rycker hon häftigt till. Hon har fått syn på
ett ansikte, som hon dunkelt tycker sig känna igen.
Hon böjer sig ned och lyser med lyktan. Hvem till-
höra dessa bleka, blodiga drag? Hvar har hon sett detta
blonda hår och skägg? ... O, min Gud! Det är ju svenske
kungen, den store Gustaf Adolf, som ligger där död bland
högar af lik, utplundrad till bara skjortan, blodig, med
krossade lemmar.
Utom sig af sorg och förtviflan faller Gretchen på knä
bredvid det kungliga liket och börjar högljudt snyfta och
klaga.
Då hör hon en svag bruten röst, alldeles bredvid sig:
— • Hvem är det som gråter? Af barmhärtighet gif
mig litet vatten I
Gretchen spritter till och vänder sig åt det håll, hvari-
från rösten höres.
— Af barmhärtighet litet vatten!
Han tycker sig känna igen rösten. En förfärlig aning
griper henne.
Då hon nått fram till den sårade, ser hon vid lyktans
sken Hjelm ligga med blodigt bröst och dödsblekt ansikte.
Ater strömma tårarne från hennes ögon.
—- O, min vän! snyftar hon, fattar hans hufvud mellan
sina händer och trycker en kyss på hans kalla panna.
— Gretchen! Gretchen! mumlar Hjelm förvånad. —
Jag tackar dig min Gud, Nu kan jag dö nöjd, sedan jag
återsett dig, min älskade.
— Dö! Du får icke dö, svarar Gretchen och tar fram
vinet och för det till hans mun.
Hjelm dricker och känner sig styrkt.
— Det är kanske icke så farligt med mig, säger han
med ett matt leende. — Men strax bredvid mig — vi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/1037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free