Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satan slagne, när de sutto jämte honom sörjande på
marken.
Arma voro tröstarne i Mickels stuga, kunde hälst
behöfva tröst för egen del, ty som en åska slog dem
odjurs-stämman strax till tystnad på ett lika fasansfullt som
otillbörligt och rent nedgörande vis.
Ofta fingo dessa främligar höra, huru plågoanden själf
indrog sitt offer i långa tvister, som tydligt gingo ut på
intet annat än att bringa henne till förtviflans afgrund
eller själfrättfärdighetens synd. Men kunde hon ibland
med kraft upplösa ordens snaror, så tog sig plågoanden
en tarflig hämd: han skällde som en bister hund. Då
hjälpte ej att täppa munnen, ty skallet hördes lika väl.
Stum och kall som fisken satt Skinn-Mickel under denna
främlingsström mot fönstret och sysslade med
skinnberedning vid räcknagelns skaf van de lie.
För denna köld, den genomgångnes kalla slöhet, fick
han namn för gudlöst sinne, något mera afgjordt än
hustrun för pröfvad fromhet.
Skilda voro tankarna i denna märkessak.
Hon kom till stugan nästan som en sparf ur skogen,
icke värst olik en mörk, sköntecknad siska, mörk till
skrud och mörk till ursprung.
Kyrkoherren där i orten styrde om, att gifte kom
å bane.
För att öfvervinna Mickels tvekan för en hustru, som
i allt sitt undergifna väsen röjde skick af högre stånd,
fick han skinnarsysslan i häradet oansökt genom
prostkungörelse från predikstolen, till brödlös harm för rätte
skinnarn, som nu afsades från ämbetet, där han satt vid
sin räcknagel i laga ordning, med högvälborne excellensens,
general-majorens och guvernörens utnämningsprotokoU.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
