- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
13

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upp eller röjt en min, då höga själsämbetet inträdde i
hans låga koja.

Hvar ljudet hade sitt ursprung, kunde doktor Mathias
ej afgöra, och tviflaren inom honom hviskade:

»Visserligen kunde hon ock vara en ventriloqua, som
talar uti sin buk genom den särskilda inälfvan eller
buk-talestrupen hos de varelserna. Och anfäktelsen är kanske
den, att människan jäktar efter uppseende i sin
öfvergif-venhet, men känner ej sin rätta natur, utan förblandar
sitt uppsåt med en främmande andes.»

Han gick närmare buren och riktade sin kraftiga blick
oafvändt på den besatta. Hon fick efter hand märkbar
lisa, och gnagandet lät allt svagare, utan att likväl
tystna. Så tog han ändtligen till orda i kraftfull ton:

»Per Lyckohinder, hvem stänger du från lifvets hamn?»
»Den, som får mitt vingårdsfolk på skam!» lät
stämman doft, men klart som i vida fjärran.

Doktor Mathias såg frågande på sitt folk. Där
skakades betänkligen på snedlagda hufvuden. Stiftsherden
höjde sina händer mot buren, samlade all sin viljekraft i
blicken och all sin myndighet i rösten:

»I Jesu namn bjuder jag dig, orene ande ...»

Han stannade, isad af ett sataniskt skri som på
väldigt afstånd; det kom framstörtande i våldsam fart, och
doktorn ryggade för plågooffrets ursinniga grepp i
burstängerna. Nu var det vederstyggliga tjutet nära;
följe-slagarne trängde sig i skräckens villervalla mot stuguvrån.
Och så lät hastigt dessa glupkäftars klafs och gnissel tätt
framför deras fötter. De störtade hals öfver hufvud ut
genom dörren och allt var åter tyst. Styggare rå fanns
aldrig för gård.

Nu steg Mickel upp från räcknageln, slog skinnskafvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free