Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hastigt från sig och gick ined gråhvass blick mot doktoi
Mathias, som stod diir helt ensam och förlägen.
»(!å inans ut härifrån, du ock!» lät skinnarn förbittrad.
»Vet du ej, att du talar till dinoin öfversåte?» sporde
doktorn med uppbjuden värdighet.
»Ja, stor sak i det! Jag är herren här i huset, jag,
sådant det är. Skall en inte få njuta arbetsron för slike
lat ryggar?»
Så sagdt och karln sköt sin stiftsherde ut genom
dörren, hvarpå denne trädde frivilligt ut. Mickel följde
efter genom farstun, synade dörrstängslet och utfor mot de
dröjande på gården:
»Den, som inte var karl att läsa bort’en, trängdes
inte hit och arga upp’en. I har gått för tidigt från
mästarn, lärde go’herrar! Res till Wittenberg än ett tag, eller
sitt hemma nästa gång!»
Och under de hädades mummel smällde han igen
dörren och satte stängslet för.
Den arme Mickel! Om dagarne fick han sällan
arbeta i fred, ej häller om nätterna sofva i ro.
Och så gick det ena året mest likt det andra.
Kråkslamran slog i ur och skur sin gamla trall på
stången, men värste ofågeln satt år efter år i orubbadt bo.
ATER EN ÖFVERHETSPERSON I STUGAN.
PER LYCKOHINDER I VÄG.
n dag kom Rike-Mates uppför backen in till torparn,
såg likgiltigt in åt buren, där den arma oförändradt
slet sin vånda, mönstrade stugans innanrede hastigt och
gick rakt fram till karln vid fönstret.
IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
