Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen för ditt snack!» lät Mates illt ofvanpå allt och gick
mot dörren med fastebrefvet i näfven.
»Jag får väl igen doculamentet kanske, om du är mig
så beskedlig?» bad skinnarn undergifvet.
»Hvad skall det tjäna till?» snäste Mates i dörren. >Du
skall få dagsverkskontrakt i stället.»
Skinnarn såg efter den bortgångne med en lång,
gråhvass blick, och hans mun rörde sig för en framhviskad
förbannelse öfver bonden och allt hans hus.
*
Aren gingo mest som förr.
Olikheten var, att skinnarn efter egen hand på
papperet fick gifva bonden en full arbetsmånad af året med egen
kost.
En höstdag, då han som vanligt satt vid räcknageln,
såg han genom fönstret, att Mates lade upp kornsäckar i
vinkkärran för kvarnresa.
Äfven den resan förbannade Mickel som allting annat.
Mot kvällningen värdt onde anden i huset alldeles
öfver sig gifven, tjutande, hädande, ett rof för namnlös
skräck, så att skinnarn aldrig hört honom värre.
Slutligen, då det led frampå natten, röt odjuret, så att
stugan skakade:
»Den Mates’ kvarn fastbinder
Förskräcker Per Lyckohinder.
Till hundra mil må jag fly
Kvarnbindarn, som kom i by.»
»Så ge dig då i väg och njut gudsfred på resan!» tyckte
karln i gården.
Ett afgrundstjut for bort i höstnatten öfver grantopparne
nord genom världen.
Den stora vreden. I.
— 17 —
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
