Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarjehanda högst förvetna knep. Men då de alla visat
sig kraftlösa, gick han till sin själaherde. Denne var af
gammalt vred på Mates och sade:
»Hård var du mot själsämbetet och dem fattige jämt.
Alltid ville du täppa munnen till på den stuten, som
tröskande går. Ho vet, om ej den Högstes besynnerliga hand
drabbar dig nu!»
Mates gaf sju fullgiltige daler tveskiftes mellan
själsämbetet och de fattige, men kvarnarna stodo lika väl.
Han gaf ytterligare tolf, men det förslog ej.
Nu om tider gick det bonden så illa, att torparn kunde
väl fara.
Sa snart det hördes illt med kvarnarna, hade Mickel ej
mer gatt ned på dagsverksbud. Och det gick för sig.
Mates fick väl lida större afbräck nu än så.
Räddningen från den lede förde också med sig annan
välgång. Den, som njuter nåd af höjden, kan lätteligen
komma i mänsklig ynnest. Främlingar från skilda håll
hade som förr sin gång i huset för att se och tala med
den pröfvade. Och som den tryckande gud shanden nu
var återtagen, tordes de ändtligen lämna bevis på sin goda
vilja.
Af gudslån, som rikligt flödde, kunde Mickel, länge
svulten, lefva härligt hela veckan ut. Svältremmen slängde
han upp åt vinden tvärs öfver en ås. Emellanåt gick
skinnarn uppför stegen för att syna och skamskratta
henne, det leda otyget.
Lönen för hans vedermöda hade en gång kommit, och
det såg ej olikt ut, att själf den lede kunde åstadkomma
något godt. Genom stark vällefnnd blef han dock i läng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
