- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
20

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gamla handkvarnen, i långliga tider icke brukad där i
gården, skulle så tillgripas. Då hade stenarne genom viita
och lång beröring sammangjutits till en enda klump. Oeh
hvem var dristig nog att låna honom sin handkvarn ? Det
skulle rubba Herrens rådslut eller, hvad kanske värre var,
stöta någon annan, som stämde kvarnarna, osagdt hvilken.

Här fanns ej annan råd än lita sig till grannen efter
mjölet. Den harmen måste sväljas första gången nu, men
sista gången blef det ieke.

Tre goda år kommo oeh gingo. T Rike-Mates’ bodar
blef säden ymnig, men rent obrukbar för hushållet. Och
gifva kreaturen sådant foder hade varit höjden af all
gudlöshet.

Då rann det honom i sinnet att byta till sig mjöl mot
sin ogörliga säd, i hopp att målning kunde ske i andras
ägo. Efter mycket trug blef ock ett byte gjordt, men den,
som mottagit säden, kom hastigt åter oeh utfor vredgad:

»Dig vånde fanen gifva mjöl för korn, som genast
stannar kvarnen. Gif mig på fläcken hit gudslånet mitt,
annars går jag till tings med dig!»

Fader Mates behöfde ieke längre låsa något af sina
fyllda härbärgen. Nog hade sig en obefaren tjuf där in och
stal sin påse full och greps. Men tingsrätten dömde ej
till galge denna gång, utan frisade tjufven. Han hade
endast stulit det värdelösa Mates-kornet oeh kunde ej
fällas af någon saköreslag.

Talet om denna kvarnstämma kom med åren ut öfver
vida norden, och Mates blef, intill den dag soin är,
namnkunnig som »Kvarnlösa-Matte, hvilken ej fick mala».

Nu var en sak, att denna k\arnstämma, med allting
ondt i följe, gick Rike-Mates oeh hans hus till sinnes. I
första hand försökte han så mången vis-karls råd om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free