Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
MATES DRIFVEN TILL SJÄLFPRÖFNING.
slutligen all råd var ute, begynte Mates fundera själf
på egen hand.
En dag for han upp ur sina tankar likt den, som
fångat en lyekosam ingifvelse.
»Där ha vi det!» utbrast han högt oeh segervisst vid
skrifklaffen till väggskåpet.
Hustrun lade hejdande hand på spinnroekshjulet och
vecken i hennes panna slätades.
»Ja, där ha vi det!» upprepade han. »Den där
gången jag skulle till kvarn...»
»Var det inte hvad jag tänkte!» afbröt hon gällt.
»Så gaf mig näcken in den slemma dårskapen där om
skedarna.»
»Liksom inte hjonen skulle glupa i sig lika mycket för det!»
»Tag genast fram gammelskedarna, du! Men kom så
ihåg en del till: vi skolom ej räkna maten i folket
hädanefter. Tag till dess sämre slag, men låt dem äta
väl-unnadt!»
»Så ställom vi oss på det viset — till ett prof!» tyckte
hustrun.
Och när så den nya ställningen varit rådande en tid,
ville Mates pröfva, hvad mån det kunde göra.
Med vinkkärran full af samma ogörliga kvarnlass som
förr i tiden syntes han en höstmorgon tidigt ännu en
gång hos Järker, mäldarn.
Denne, penningskyldig som han var hos Rike-Mates,
trädde mulen ut från kvarnkammarn, där han bodde med
sin hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
