Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten glinderljusning silade ned genom vattenådran,
som svällde i stuprännan upp mot väggnåtet, ty det var
starkt höstvatten med öfversvämning detta år.
Och denna ljusning stack snedt ned genom stupvattnet,
så att Mates genast märkte, huru den ymniga driften
vräkte ned förspilld och klöfs och spillrades i strålar, regn
och skum mot kallen, det lodräta vattenhjulet, som
darrade likt asplöfvet för denna påkänning, utan att röras
ur fläcken.
Efter hand, vid lugnare mod och växande syn, kunde
kallen skönjas hel och hållen.
Det var en välgjord, stark och dråplig kall, med
skof-larne som alltid snedt inskurna pa lodrät axelstock.
Mates, själf en händig slöjdare, som bonden mest, hade icke
sett maken till välslöjdad kall och kunde nog värdera
honom, om också ej till fylles. Ty minsta aning hade
hvarken han eller samtidens mest förvetne om dessa
drif-hjuls höga rum på världstankarnes ättetafla. Det var en
fader till den väldiga kraftskrufven* som längre fram i
tiden skulle, i omvänd ordning, gå segrande genom
världens vida haf.
Så kunde han omsider följa den lodräta kallstocken
genom halfdunklet upp mot taket, där han stödde sig med
öfre axelnålen, som i sin ordning steg upp genom
liggar-stenens centrumhål för att därpå klyfva sig till knäviket
ankare med fäste under den rörliga löparstenen. Enkelt
var verket och lätt granskadt äfven i detta skumrask, men
felet låg bestämdt icke där.
Lugnare till sinnes klef Mates ned från stegen och tog
några försiktiga fjät framåt på gångplankan.
* Propellern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
