Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gripande tag om en sparrslå nära väggen, kunde han
nu, inom bättre synhåll, men ännu värre stänkt, beskåda
vattnet, dnr det vräkte upp mot kallens skoflar, ett
sällsamt spel af brottande krafter.
En väldig hufvudstråle sköt upp mot taket, andra två
mot sidoväggarna. Alla tre slogos sönder i stänk och
smärre strålar, som återkastades om hvarandra. Det yrde
skum och droppar genom hela rummet, och i all denna
förvirring såg den spejande länge ingenting annat
märkvärdigt, än att de yttersta strålarna piskade sönder
hvarandra i bortersta vrån till en grådimmig skepnad, som
syntes danad af skum och vattenpärlor. Sväfvand-e
föreföll han nog, men stod där oföränderligt som
vattenkraftens yttersta tillintetgörelse i kroppslig måtto.
At detta håll såg Mates oafvändt, och hvad stunden
led, kunde han till sist urskilja det grådimmiga spjutet,
som den graresliga varelsen höll inskjutet mellan kallens
skoflar.
Här fanns ej längre rum för tvifvel. Det var Gräe
Jägarn själf, årskamraten med de gråa bergen.
IX.
MICKEL PA SKALL EFTER FADDRAR.
KVARNEN I GANG TILL SIST.
j J uru Mates nere i kallrummet kom till tals med Gråe
Jägarn, får nu vara en sak för sig.
Järker, lyssnande vid hickan, hörde emellanåt i
vattnets sorl, att Mates sade något med ett mål, som var
skrällt af fruktan eller andra rörelser. Och sa tycktes
vattnets dan stegra sig till en klangröst i vida fjärran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
