Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sliker! En, som hällre borde ådras ihjäl, mens tider
äro. Kanske en Hviter-byting ...»
»Eller den ännu värre är!» tilläde hon med
hemlighetsfull skräck.
»Jaja män!» suckade mäldarn.
»Och så ta vi genast af bordet, innan snålhunden här
kommer.»
Hon satte stenfaten i väggskåpet och sköt till dörren,
som dock förargligt nog glänte upp på nytt, utan råd i
brådskan.
Mickel trädde in så arm han var, hälsade gudsfriden,
som nödtorftigt besvarades, ställde sig rådlös vid dörren
med hjälpsökarens skyldighet och såg snålt inåt skåpet
vid rofdoften, som frestande slog emot honom med aning
om den föregående brådskan. Han suckade tungt.
»Nå, huru är det nu?» frågade Järker vid bordet,
medan hustrun torkade af med trasan.
»Är ute och löper efter fadderfolk,» lät Mickel
bekymrad.
»Nå, huru går det då?»
»Går nog som sämst är! Rakt ingen, som vill
hörsamma mig.»
»Nenej män, såsom du haf ver det ställdt, så . . .»
»Ja, d’är ställdt så, förstås, att alltid rår någon om
gossen, i världens tider.»
»Det förstår sig nog.»
»Och det har jag rakt inga händers råd med!»
»Men var det inte branog harmligt?»
»Vet just inte hvad jag skall säga. Fick
skinnar-sysslan i häradet för att ta’na just sådan hon var, och
därmed jämt. Men nog kan det kännas en branog ledt
i hugen att löpa förgäfves efter faddrar på köpet, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
