Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad för slag?» lät Mates, som stungen och i
skälf-vande ton, likt en ålderdoms omage.
»Hästen är ju för och mjölpåsen i kärran!»
»Jaa, jaa!» lallade den andre som en yrvaken.
Han skakade upp sig till tankeniirvaro, såg sig
omkring med rörliga ögon, fäste blicken än en gäng på
stenen, rörde läpparna ljudlöst ett tag och stammade i en
skälfton, som han fåfängt bjöd till att stadga:
»Som i öfvermorgon . . . får jag hem . . . det här då?»
»Ja, bara kvarn så visst blir gående!»
»Du sir nu att hon går!»
Så sade med kvalfull ifver Mates och skred ut i nat-
ten, ödlig, böjd och grå.
X.
DET BLEF RÅD MED FADDRAR.
jp*örst sent mot midnatt kom kvarnköraren hem genom
porten inom den fyrkantiga huslänga, som efter
seden utgjorde hemmanets nödiga byggen inom gemensamt
ytterlås.
Det var mörkt i brygghuset, drängstugan och
natthärbärget för de främmande hjonen. Endast i stugan hos
mor i huset flämtade stickblosset ännu från murklykan.
Mates satte in hästen, sköt kärran i lidret med ovan
svårighet, tog påsen och låste med vredet.
Hustrun hade visst hört honom, ty hon kom till mötes
ut på bron.
»Hvad i Herrans namn är det, att du blef så länge
varandes?» lät hon dämpadt i mörkret.
»Jo, kvarn är oss lös vorden nu!» kom svaret i gubb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
