Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gråhårig nacke stack upp ur golfvet. Järker var
nära däran att tappa blosset af skräck.
Den gråhårige dröjde en stund orörlig och såg sig
skyggt omkring, stirrande och bländad af det skarpa
ljuset.
Mäldarn såg en människa med ödlig uppsyn och
igenkände slutligen Mates.
Den gamle, ty gammal hade han blifvit, klef varligt
uppför stegen, stapplade blöt, krokig och darrande fram
på golfvet och gaf sig att stirra oafvändt på den
kringflygande löparstenen.
Järker satte blosset från sig i klykan och bar
tjänstvilligt in mälde-kornet ur kärran utanför i kvällsmörkret.
Därpå tog han fram en mindre påse och närmade sig
tveksam Mates, där denne stod, med blicken borrad
genom stenen.
»I är liks ute sent, kärefar!» sade mäldarn varsamt,
x Bidar I bara en stund, så blir det mjölfyllan i den här
åt käramor, då I kommer hem.»
Mates hörde inte. Han tycktes ännu stå förhäxad af
sin andesyn. Kanske hade Gräe Jägarn något mer att
säga honom än?
Mäldarn gick bort och satte sig på en lår i skumrasket,
sag ömsom på den gammal blifne, ömsom på löparens
härliga fart och den växande mjölringen.
Så fyllde han påsen, bar ut den i kärran, tog ut hästen,
som var vresig af hunger, satte för oeh kom in. Han
gick alldeles inpå den bortkomna människan och ropade
Mates i örat:
»Stå inte längre här i grubblationer nu, kärefar! Allt
är i ordning och förstpåsen i kärran.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
