Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. Vakta din tunga, du, och grassera måttligt. Vi få
nu mala som folket mest.»
»Såg du verkligen, att kvarnen gick då?»
»Du har ju förstlingen där vid skåpet!»
»Af vårt gudslån? Jag trodde, att du kom med
skaffa dt mjöl.»
»Och i öfvermorgon redan få vi fara efter mälden. Så
att nog må du tro, att en var ute på sämre resa än så.»
Hon började lugna sig och fundera. Hade karln
ackorderat sig till kvarnarnas förlossning mot torpet, så var ju
affären inte klen. Men hvilken var den andre vid
uppgörelsen? Iluru hade karln blifvit så bitterligen
medfaren oeh grå i en hast? Hade han bortsvurit sig åt
draken, han med, som andra storkarlar? Nåja, stor sak
kunde väl också det vara! Nådatiden var ju kvar, Kristi
förtjänst stor och Herrans långmodighet öfvermåttan. Han
finge viil ha hem prästen, han som andra, på dödsstrået.
Eljes var det ej så farligt, att åldern bitit på honom.
Skulle det blifva många barn, så blefve det kanske liten
del på hvar, men ofödder kunde inte skällas arm.
Så tog sig öfverslaget ut i dess helhet och hon sade
halfbelåtet:
»Nånå, inte var jag tänkande förkasta dig alldeles
häller, Mates!»
»Sådant ville jag ändtligen höra!» svarade han lättad.
»För du skall veta, att aldrig i min dag var jag värre
ute och ändå kunde ta mig så godt igenom!»
»Men hvad folket skall grassera!»
»Stor sak i det! Vi ärom kara-ktärsfolk vi och aktom
ej på dylikt snack.»
Ordet, från säck i påse kommet, skänkte hustrun märk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
