Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vare därmed hur som hälst. Under hvarje sådan
kula dväljes en drake.»
»Aldrig möjligt?»
»Jomän, du! Och då finnes ju minst en i hvarje
socken.»
»Så mången? Men hvarifrån har det sällskapet
kommit?»
»Idel yngel af stora landsdraken, vet jag!»
»Han ynglar på det viset? Man då finns där ju både
handrake och hona?»
»Var en sak det, kamrat! Vi ha för resten haft nog
med att ta undan de nya ynglen för året. Längre
kommo vi aldrig hittills.»
»Du och dina gussöner? Na, men du siktar väl ända
åt gammelparet?»
»Om vi så visst komme åt dem, ja!»
»Men då skall jag säga för dig både väl och snart, att
du äst en riktig dummeresel!»
»Det är jag merendels, men huruledes nu?»
»Jo, du vill slakta hönsparet, som värper dig guldäggen?»
»Men är det inte synd om de stackare, som få släpa
ihop den stora draktullen med sin svett?»
»Ingen är den andres broder i hafvet, du! Hocken
skall öda ut sin näring för hundhopen ! Det hafver du
hvarken tack eller bröd för!»
»Kan så vara sant! Hvad får du på en höft släpa
ihop till draktullen, här du sitter i torpbacken?»
»Inte så lite det, må du tro. Först och främst tog
Rike-Mates af mig torpet.»
»Hvad du ägde, att börja med!»
»Och så tar han trettio dagsverk om året, för att en
stackare får sitta kvar.»
Den stora vreden. I.
— 49 —
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
