Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen. Så slå dem du med Herrans starkhet, ty du har
starkt påbrå, och Herrans änglar följe dig på vägen!»
»Kom nu med bytingen en enda gång!» afsnäste mor
Mates med djupaste vedervilja.
»Herrans änglar!» upprepade Mickel tvifvelaktigt. »Ja,
hvad det blir af gossen, men någon slags änglagosse blir
han då rakt inte, det spår jag.»
När nu unge svennen fördes fram till sakramentet,
döptes före honom där, i väldig krets af öfversåtar, ett
dotterbarn, som nämndes Sara Cornelia Hélena, länge
valda och sorgfälligt eftertänkta namn.
För gossen åter, som därpå vattenöstes ur samma funti
hade man ej ens i nödig måtto haft en slik omtanke.
Och då Mickel själf, styffadern, syntes rätt villrådig,
valde dopförrättaren, Mäster-Jakob, helt behändigt dennes
namn.
När nu anteckning företogs och oäkta Mickel
Mickels-son skrefs upp jämte faddrar, så fördes till boks en
frånvarande storguffader, björnskytten Sigvald, boende i något
fjällhål som närmaste granne till torparen Ulf på
Vargnäset, äfven han en okänd karl på ort, som prästen aldrig
hört. Det var Rike-Mates, som sade honom an och
borgade för jägarn som gammal vän betraktad.
Mäster-Jakob fann visst bonden märkvärdigt åldrad
efter kvarnförlossningen, men hade nu fått löfte om
mal-bart tiondekorn för flere år i rest och ville ej för stunden
göra frågemål.
Mickel sade ingenting, men vid första trångmål gick
han ned till Mates och tog ut behofvet sitt, hur än det
gafs med tydlig sveda i den dolska hågen.
Sedan kom han ofta, illa sedd hvar enda gång, men
aldrig motsagd, alltid hulpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
