- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
67

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lin, så var det visst icke enda gången, som svag
undfallenhet af detta slag vidlådde honom, utan blef till och
med ett af den lärde, nitiske och arbetsamme mannens
utmärkande drag som öfverherde i detta hemstift, hvars
förord han nu knep åt sig genom att afkasta den
lejonhud, som klädt honom så dråpligt vid söderns hof, och
påtaga den åsnehud, som kunde fägna nordens half
barbarer. Ty slutet blef, att själasörjarn lämnade den
döende utan aflösning, och då stunden nalkades, gick denne
till sina fäder, ännu »fjättrad under det stora bann, som
de Hernoediensers synod öfver honom utlyst hade».

Nu blef gifvet satt i fråga att bereda
general-guverne-mentets högst förtjänte man en hedrande jordafärd. Men
det började låta krångligt nog att ens få ett rum för hans
stoft på själaspillingarnes afsidesmark nord om kyrkan.
Det gick rent ut ett tal, att bödeln, sin skyldighet
likmä-tigt, skulle infinna sig i sorgehuset och på rackarkärran
afhämta liket till galgbacken.

Mycket riktigt fick hans högvälborne excellens möta och
ge den nitiske, sportelsökande tjänsteanden återbud i själf va
slottstrappan.

Utom sig af förbittring kallade så den höge landsherren
till sig stadsprosten och läste lagen för den bugande
herden, så att det gnällde efter. Denne föreställde ödmjukt
och bestämdt sina tjänsteliga hinder, som visst icke häller
voro för ro skull i denna skräcktid, då hela Luther-dömet
stod under papperspåfvens och träbockens olyckstecken:

»Eders grefliga högvälborn lärer gunstbenäget inse och
nådeligen considerera, att hvad de Herndmienser bundit
på sin synod, det fördristar sig icke ens deras egen
epis-copus att upplossa. Huru skulle då jag, en ringa präst
utom deras stift, vedervåga sådant?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free