- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
74

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dig en måg efter den där, som du och din far ständigt
bar hornet i sidan till? Den där hädaren och
ofridshjäl-ten, som nu sitter slagen i sin tunga af Herrans
förskräckliga hand? Säg bara uppriktigt och utan omsvep hvad
du tycker!»

»Ja, nog kan jag göra det. Hvarken min fader eller
jag har vetat af något horn i sidan till
guvernements-adjointen Vattrang...»

-Seså, låter det så nu för tiden?»

»... Och att annorlunda kunde synas dem enfaldigom
vid några tillfällen, det berodde ju därpå, att vi drefvos,
som motvilliga hunden tills skogs, i äfventyrligheter, där
vi aldrig voro med som själ och hjärta. Det finnes ej en
enda af ämbetets många dårskaper, som ej vi reserverat
oss mot.»

»Ja nog hörde en talas om dina reservationer, Mathias!
De kallas inte förgäfves reversationer häller. Inte för det
jag är latinlärd, gu’bevars, men det lär ju vara så, att du
skrifver din reservation först och din revcrsation strax
inunder och så iir reversen kvitterad. Hvad du gifver med
ena handen tager du igen med den andra, och kappan vill
du draga på bägge axlarna och vända henne efter vinden
med. Just en töcken är du, Mathias. Ja, säger jag inte
sant?»

»Nå hvad vore det mer! Hade jag ej förstått att skicka
mig. så vore jag för länge sedan en arm man i denna
belägenhet. För världslige öfverhetens ögon får man inte
stå ertappad som en okristen barbar utan ljus i förståndet,
när en granskning kommer å bane. Men hvart tänker jag
mig å andra sidan komma mot den samfällda hopen af
dessa okunnige, försoffade och hårdnackade träbockar, som
blott ett ringa fjät stå framför bonden i förståndets ljus,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free