Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandrar jag så? Därför att jag ej finner frid på jorden.
Jag får lefva släkte in och släkte ut för att se min
dårskap. Med svärd öfvcrvinnes icke vrede; gadden i
bir-karlaväldet nåddes ej af oss, utan sitter kvar ännu.»
»Huru ser den gadden ut?»
»De högas afvoghet mot riksstyrelsen och allt dess
väsen såsom en vrång inkräktare i deras sjiUfsvåldsrStit;
de lågas oblidkeliga misstro mot allt förnuft af söder.»
»Och mot allt detta vet du intet råd?»
»En stor afvoghet öfvervinnes endast af en stor kärlek,
när den rätte kommer. Jag går i väntan på honom,
men ingen mer än konungen vet längre hvem jag
fordom var.»
De sista orden framhviskades knappast hörbart likt en
tasselfläkt af vinden.
Landets herre, så föga känslosam han var, satt en
stund så djupt bergtagen inför den väldiga sagan af den
tyste, i bön fallne undermannen.
Till sist reste han sig och sade så mildt han
förmådde :
»Har du någon önskan, som Vi genom kunglig makt
och nåd kunde villfara?»
»Min rätta önskan har jag en gång sagt!» lät den
gamle nästan snäft och reste sig äfven han.
»Men har du icke någon annan?»
»Väl möjligt. Bispedottern jungfru Anna är ett lmldt
och förståndigt barn, men får icke den hon rätteligen
skall hafva. En hederlig mans son är han och
säkerligen själf en ärans karl, eftersom han är nidingarne en
nagel i ögat. Nu har ett anslag utgått därifrån gården
att draga honom på fall inför konungens ögon. Den
hjälp jungfru Anna bad mig om i sistens lär nog lite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
