Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förslå, men vill konungen handhafva don saken, så blir
bättre ställdt.»
Konungen utfrågade detta ämne noggrant i alla delar
och gaf sitt villkorliga löfte. Därpå tog han ett
aktningsfullt afsked af uråldringen. Så störtade
kungs-skjutsen bort genom skogshvalfvets glänna och var snart
försvunnen.
»Åker som hinonde på en syndasjäls förfallodag. Skall
nu äfven synden åka i väg med den mäktige herren på
hans kuskbock? Hällre, tror jag, stannar hon kvar i
gammalt, vördigt högsäte, främst i kyrkan, bakerst i båten.»
Så huttrade Olof Evertsson, där han fortsatte sin väg,
lyssnande till bullret utan att se sig om.
Hvad stunden led om, nådde den åldrige vandraren
fram till grinden, där jungfru Anna med vanlig huldhet
räckte honom ett knyte vägkost och fick i gengäld det
glada bud, som kom henne att stråla i ungdomshoppets
rika färger.
Den gamle gick vidare, och då han mot aftonsidan
skymtade hafsviken, gled också månen upp öfver
skogskammen i sitt rätta fylle. Sedan han på refveln tvått
sin lekamen, bedit sin bön och njutit sin kost, vände
han så den eljes ovändbara väskan, och medan ännu
dagsleden återstod, började han stäfva till fjälls på nytt
i sin jämna gång.
IX.
LANDETS DRAKE OSKADD TILL SIST.
J^agar gingo och rykten från norden mälde, att
konungen, med en vacker trådända på hand, börjat nysta
åt sig gamla vredens trassliga härfva, allt under det hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
