Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smäll i dörren. Det låtsade nu ingen om, och landets
herre fortfor:
»Det tredje villkoret är, att du här inför Våra ögon
trolofvar din dotter med vår ypperste fogde!»
Efter förnyad, underdånig révérenee af både värden
och värdinnan fortsattes måltiden till slutet.
Omedelbart därpå blef det tredje villkoret, efter kunglig
majestäts nådiga vilja och befallning, fullbordadt med
ringfästning och fyra vittnen, som sig borde.
Så bar det ut på gården och kungsskjutsen störtade
i väg genom en jublande menighet, som skänkt bort sin
lagliga rätt, men likväl trodde, att gamla vredens tidsålder
nu var ute.
*
Räfster och rannsakningar följde.
Därpå uttömdes den kungliga vredens skålar i omilda
skrapor, men så kom också nåd för dem, som nåd
begärt.
Dock fanns jämväl en och annan, som ingen räddning
kunde hoppas på underkastelsens väg. De gingo med
trotsig panna till doms, och så underligt var det icke, att
landets egen rättsskipning, soet som skulle rannsaka
galtens bett, ej kom särdeles långt med dem. Två
synnerligen ohjälpliga syndabockar blefvo emellertid lagfällde.
Den ene af dem var landskommissarien Knut Ingelsson
Björnclou, som af sattes och därmed blef en rätt och slätt
landtjunkare på Hemsön mellan Angermanälfvens
utlopps-grenar. Han har nämnts som stamfader för den där
omtalade »Hemsö-adeln», en sägen, som ej håller stånd.
Redan hans frände, den samtidigt lefvande Daniel
Israels-son, hvilken hade mod att föra menighetens talan under
dess eget ogillande knot, tillhörde samma knapadel. Min-
Den stora vreden. I.
— 113 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
