- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
121

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett namn ens, oeh då tog karlen till den ort, som
närmast var, för sådant bruka fjällbor ofta. Och sen så har
jag sett och talt med karln skinbarligen.»

»Ja, din bekantskap med denne jägarn vill dess värre
ingen dra i tvifvelsmål.»

»Men tror kyrkherren då, att inte Halen vore karl att
hitta på ett namn, som duger, när det tränger honom om?»

»Öfverheten tarfvar ej din fingervisning, Mates. Hålen,
som du säger, är bunden af sin kedja och sträcker inte
skräfveln utom bindslet. Vore det ej fallet, så skulle vi
på jorden ingen undflykt hafva. Det skall du veta och
väl besinna, på hvad rum du ståndar inför dinom
öfver-såte samt dymedels ock för din herre Gud!»

»Ja, jag visste inte i min enfald, huru ordet rätteligen
skulle tas i munnen.»

»Aja, värst enfaldig är du inte, när det gäller arga
undanflykter. Nu härmar folket i sju kyrksocknar, att du
och hustrun hällre tagit tio paren spö än ståndat faddrar
för denne Mickel. Visst var det då ett fasoting, som dref
er båda till sådant verk och, hvad mera var, att skänka
detta torp som faddergåfva!»

»Jag var nog hård i mina dagar, det kan jag inte gå ifrån,
men gudshanden fick en också känna hårdt i kvarnarna.»

»Eller också djäfvulshanden?»

»Hånej, vi skolom inte säga så! För torpet var nog
inte just så ärliga åtkommet af begynnelsen.»

»Ja, det lär öfverheten veta. Först har du skinnat
torpet från fadern, som han skulle vara, och skänker det
sedan åt barnet. Alla äro ense, att det onda dref dig till
den gåfvan — efter sine funder.»

»Hånej, det är ingen verklighet. Det var nog så,
förstås, att torpet trängde mig på samvetskänseln.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free