Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men skinnatorpet åter, sedan det var skänkt, sådant
har ej trängt dig?»
»Ja, det var alltid någon, som skulle framföda gossen.
Och då förmyndarn bjöd mig torpet som motgäld, så tog
jag gossen till mig.»
»Och så säger du, att detta var en ärlig handel?
Hvarför fick du ensam detta anbud bakom hela världens rygg,
du, som kallas pastoratets hårdaste omänniska?»
»Det var min skyldighet som fadderskarl. Modern var
ju död och karlen hennes svor ifrån sig gossen inför rätta.»
»Till slut gör du kanske bara väl, som nöjer dig med
ett stort och bördigt torp för den usla draf du unnar
denne Mickel?»
»Ja någon skulle torpet hafva till uppgäld för
framfö-dingen,» tyckte Mates.
I sädan anda fortgick frågemålet med nya ord, men
enahanda tankar, hvarf på hvarf. Dannemännen tyckte
ock till sist, att Mates stod på sig ganska bra. Omsider
tog kyrkherren list i munnen och sade:
»Du slingrar dig alltjämt som ormen i en myrstack.
Kanske du tror, att någon ofärd drabbar dig, om du
säger sanning? Xu händer dock, att du, som folket mest,
vill hålla Gffie Jägarn som en ren, rättskaffens ande?
Det är ju sagdt, att han stökar i denna världen som
rättfärdighetens sökare och det ondas hämnare genom alla
tider. I sådan tro kan väl din skuld ej vara större, än
att du bekänner och afbeder henne!»
»Nej,» försäkrade Mates, »något sådant vet jag inte
med mig. Men att jag nu kom ut så här, förstår jag
nog. En har varit hård med folk och prästerskap, det
känns jag klageligen vid, men har också tänkt att bättra
mig. Och nu så ha vi funderat, hustrun min och jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
