- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
127

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dädanefter fick ej denne njuta salt, ej saltad mat. Af
vanmakt slogos lederna, hans själ försjönk i sällsam dvala,
slö för världens ting, men skärpt för tingens väsen. Och
när husbonden återkom därnäst med is i blicken, förbjöds
dörrsvennen att som annat husfolk njuta eldens hulda
sken om vinterkvällen. Genast efter dagsarbetet drefs han
till sin kätte i kreaturens däfna, mörka boning. Ännu
många gånger återkom husbonden, jämt med hot i
blicken, alltid med en vedermöda.

Sällsamt tal, som öfverlefvat tiderna, blef gängse vidt
kring landet om detta bödelsverk och maktens bud, som
sades vara roten. Men i samma mån som vedermödor
hopades, växte äfven fasan för den olycksfödde, som ännu
ej begått en straffvärd sak, men likväl kunde drabbas af
missgärningsmannens lott. Icke häller glömde dessa
fasande att lägga en förnumstig enfalds sten på
bördan.

I dessa skickelser kom Svarte-Mickel redan tidigt till
en djupt inrotad skräck för människornas värld och
väsen. Och då han i förståndets bråda gryning alltför väl
urskilde, men aldrig kunde fatta sina plågors rot, så blef
i synnerhet hans fruktan stor för själsämbetet och allt
dess väsen. Rädsla bar han för dödsgården, kyrkan, själfva
ämbetsskruden, om den sågs på spik, för vigsel, dop och
alla sakrament, för lönekärfvarne, då de skulle »skriftas»
i »skrifteladan»d. v. s. slås mot väggarna för att minskas till
sin dräktighet. Han gjorde hälst en krok förbi de
ställen, där de förekommo, dessa ting. Och blotta tanken
på dem kunde väcka upp hans ångest, hård, onämnbar
ångest. Då varkunnade sig folket och sade:

»Se, att han har samma lag som trollen!»

Men i samma mån som människornas värld blef gos-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free