Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen kall oeh sluten, så öppnades tor honom som äkta
grå-mansbarn en annan, högre värld i tingens väsen.
Mången sade, att han hade om sig ett mäktigt rå, en
rent ofattbar skydds- och luimndekraft förutan själ.
Flydde sömnen för den bittra håg, som sent vid dagens ände
var dess gifna frukt, då kunde hända, att en sömnlåt
spelades i själfva grunden, så ljuf och kraftig, Att den
kunnat fresta dagen själf till nattens hvila. Var kättens halm
för kall och fuktig och vättes den än mer af bittra
tårar, då hörde han en stämma, mäktig nog att mana fram
ett paradis i detta rum. Från väldigt afstånd föreföll hon
komma, men så mild och klar — hans moders stämma!
Mycket hade hon att säga sonen, månget tröstarord och
ädelt modersråd. Hon lärde hålla själen ren mot hatets
lömska gift och kroppen ren mot spetälskans dolska sot
i bygden. Ofta hördes stämman icke, blott i särskildt
hårda, mycket tryckta stunder.
Gossens öra, öppnadt för de högre tingen, skärptes mer
och mer. Och därför kunde han erfara månget underting,
som var doldt för andra, eller månget vida skarpare än
andra.
I dessa tider och landsändar gol tingsgårdstuppen en
vedervärdig låt:
Ingen konst frångå sig tjyfveri:
Gif bispen kon, så sägs du fri
och går från tings utan snubberi.
Hvad tingsgårdstuppen gol förblef odödligt genom
tiderna, såsom hvarje sanning, men fick ej tagas alltför
snäft efter orden. Bispens skriftliga frisägelser mot
spor-tellösen kunde äfven skälmar lisma åt sig, om än de
vanligen gåfvos frejdadt folk, mente väl tuppen. Dock, livad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
