- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
129

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han gol, det hörde alla, men Svarte-Mickel hörde äfven
annan låt: så mången klagosuck från plundrad tjäreskog
och kala berg, från ängar, sugna under al och ene, hvita
lafvar, kattefötter, hästehof samt bittra »tvåbladsklöfvern»
först och sist.

En morgonstund, då jordens blomster stodo signade
med dagg från hög och härlig himmel, stal sig gossen
bort från sitt hygge, mäktigt lockad upp åt Löviks
vårde-kall på berget, ofvan hela långa raden hällar, som
rundats med repiga tag af fornvärldens hyfvel*.

Han nådde stället, där halfmurkna bränder ännu lågo
kvar efter sista kallens brand om natten, såsom
gammel-talet var, och kom så fram till högsta klinten, där
kallvakten fordom, i vårdeskrefvan mellan två lodräta
hälle-splintar, fann en liten tillflykt för nordanblåst och snöstorm
under reden af granris, som uppfyllde stället, barrlösa och
kringströdda.

Här fick gossen skåda världen vid och underbar. Blåa
vatten genom gröna dälder, skogen svart i många, långa
kammar, och bergsryggar, gråa eller töckenblåa, en
bortom den andre genom vida inlandsvärlden, en sällsam
sago-hjord af häst och hund och älg och ren. Skönast,
vidast, af allting mest oväntadt var dock hafvet. Det bröt
i efterdyning in mot fjärdar, holmar, skär och vida
strand-marlar; det vräkte sig med dån i gömda brottningar mot
landets tvära vall strax nedom berget, bortom
granskogskammen.

Vid denna syn blef gossen mäktigt gripen, rent
bestormad af nya tankar, underbara känslor. Var denna värld
blott till för honom, söndagsbarnet, gråmansgossen, efter

* Sten- och isskreden under istiden.

Den stvra vreden. I.

— 129 —

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free