Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hergjus satt ]i;i biinkcn i sin tysta undran öfver all
respekt, som den profeten hade i eget land.
Alla igenkände landets underbarn, gamle siarn Olof
Evertsson, nämnd i tusen underfulla sägner.
Kom han in till fattigman, då möttes han af höga
glädjerop, ty utan glädje kom han aldrig dä. Men trädde
han inom rikmans dörr, som här, då voro svåra bud oeh
tidender å bane.
Uråldringen hade utan hälsning trädt fram på golfvet
med skinnkasketten öfver sin snöda skalle, säg sig
spanande om i stugan, liksom sökande ett offer, fick
omsider syn på Svarte-Mickel, där han stod i paltor, tärd,
lill-gammal, kedjad, men reslig dock för sina ar, likt en i
armod vuxen stängel. Visst väckte kedjan hans förvåning,
ty han krökte sig halfvägs till golfvet för att ögna henne
och sade därpå med tviflets udd i oförmodadt kraftig
stämma:
»Kan du vara Gråe Jägarns gusson?»
»Om allt är sant, som sägs!» gaf Mickel rappt till svar,
med tvifvel äfven han.
Den gamle betraktade gossen åter med undersamt
pli-rande ögon, gick så till väggen som bekymrad och satte
sig på bänken.
Hergjus gick nu fram till honom och ropade som till
en dof:
>1 laver Gamlefar skuet i vor Fremtid?»
»Jaså, är du här, bagge? Jo, jag satt i går under
granen min, och där liit tasslet ganska illt i hundratalets
kvällning.»
Det var tyst i stugan, ängsligt tyst, så när som på några
Häktar i de snart utbnmna kolen.
Den gamle syntes samla sina tankar. Hans ögon, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
