Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mickel syntes svårt förbryllad och sade i ton, som
skälf-de för tusen känslor:
»Nog hinner jag med slammerkedjan till den
grannlåten, nu då alla veta råd!»
Den gamles hy fick någon dragning till ett löje, och
så lät han med särskild udd i tonen:
»Gånge gärna dit en hvar, som lyster! Hnru är det,
bagge? Har du lämnat skräppan än?»
Hergjus Valöen ryckte sig ur grubblet, räckte den
tvekande Mickel läderbörsen och tänkte inom sig:
»Du arme Gut i Veien for Norges Rike! Det volder
mig ondt, men vek maa du nok!»
Gamle siarn hade börjat gå mot dörren. Vid denna
syn kände husets folk osäglig lättnad. Mates, med
stenen lyft från hjärtat, ville pläga genom bjudning och sade
med slätaste mun:
»Stanna öfver natten, fader Ola, och håll till godo med
det lilla, huset förmår!»
Den gamle tycktes icke höra, men vid tröskeln vände
han sig inåt stugan.
»All välmening vare ärad, där hon finnes,» lät han.
»Mycket lärer ej ditt hus förmå, Mates Hampusson. Haf
kvar din smula, du, och lägg dig vinn om dess förkofran.
Hon räcker kanske ut dig själf, men dottern,
tjuguhem-manspigan, hon kommer i backstugan, hon.»
Rop och skrän af hjärtslitande klagan fyllde stugan
genast. Husfar, mo roch dotter, utom sig alla tre, omhvärfde
och bestormade den gamle att för allt i världen icke
gå med detta ord.
Uråldringen glindrade på den ene och den andre, där
de foro ut på hvar sitt vis i klagorop och böner. Och då
rådrum syntes, sade han, med handen sträckt åt Mickel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
