Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vill ej ga i god för något, men försök likväl, om
rika pojken här kan städjas som måg i gården!»
Sagdt, och siarn skred helt varligt ut i
månskensnatten. Men innan dörren stängdes, var kedjan löst från
Mickels fot.
IV.
EN OTROGEN SOM STIFTSHERDE.
J^oktor Julius Micrander på Säbro-bolet satt en
vinterdags förmiddag vid sitt arbetsbord emot två präster,
kallade till förhör. Det var Mäster Jakob Eurenius och
dennes måg, Andreas Asp, kaplanen.
Längre bort, på soffan, dväljdes i det klaraste solljus
doctorns älskling, unga Sara, högäreborna Sara Cornelia,
skön som en nordisk sommarkväll, då dalande sol ler sitt
guld öfver nejden, boi’tskänul och käck, omtyckt af många,
tadlad af de fleste. Knvppling hade hon för händer, men
för att lyssna var hon kommen, ty viktiga och upprörande
ting voro nu å bane.
»Jag har kallat er hit,» sade öfverherden, »för att höra
hvad som förefaller i er socken. Här komma ju förar
geliga passager jämt. Tant Steuchia var här och ett som
annat. Det artas till en stor anstöt i stiftet, kan jag
tycka. Huru är det nu med orosfågeln där?»
»Oäkte Mickel Mickelsson?» påminde Mäster-Jakob.
»Min dopkamrat, den stackarn,» tänkte unga Sara.
»Ja han förstås!» lät doktorn otåligt. »Huru hafver
det sig nu med honom?»
»Det hafver sig så, att denne Mates vill städja honom
som måg. Pojken firas och pareras nu på alla \is.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
