- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
148

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Den friske? Ve oss, att vår öfverherde kallar det
orena friskt! Svårt blir redan det att drifva församlingen
till en ny timring blott för denne, hälst cn oren ej är
förmer än någon annan. Oeh en dråglig människoboning?
Huru kan en slik upptiinkas, där som all orenlighet
samlad varder?»

»Hvad vederfares mig nu att höra? Tänker han vräka
människovarelsen i den spetälska besmittelsens käftar?
Tala rent ut!»

»Ja rent ut taladt, så beklaga vi otröstligen vår
epis-eojms, som aldrig tager i ärevyrdigt betraktande, att detta
stiftet, liksom de andra, har och kan hafva sina separate
konstitutioner ...»

»Upphäfda Öfverallt genom riksens allmänneliga
kyrkolag!»

»Det vill säga genom världslighetens ovisliga
godtfin-nande, som ogiltigt är. Här brukar församlingen ännu
sin rätta frihet på gammal, bestående grund och häfd,
som orubblig är. Timmerkulan skall och måste vara en
fasans boning. Är hon sådan, då visar oss erfarenheten,
att hennes blotta åtanke är nog att späka hårda sinnen,
ja de mest förhärdade, som ännu stå att återföra på rätta
vägen. Men där någon icke genom denna skräck återföres,
sä öfverlåtes en sådan själaspilling under lagens välde
i Herrans hand till sådan boning att erinras om det
rummet, som honom bidar värre. Vänder då själaspillingen
åter, hvad doek sällan sker, så är det ju väl med honom,
men vänder han icke åter, så ligge han där liks förspilld
till den stunden, som honom ej god blifver, att han ej
må besmitta androm med sin orenlighet. Ja, huru
månde vi öfvergifva bruket af desse kulor, utan att
djefvulens välde skulle öfverhanden taga? Det kunne vi ej upp*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free